Små barn som röker. Har den senaste tiden sett 10-13 åringar som springer runt och röker och tycker dem är så coola. Hallå! Jag undrar bara var föräldrarna är! Och vad gör inte tobaken mot deras kroppar. Pojkar som inte kommit upp i målbrottet, som går och röker. Ursäkta mig men jag blir bara så arg. Vad gör föräldrarna, men också lite skuld lägger jag på skolan. Att prata om tobak och rökning i skolan även i dessa låga åldrar är otroligt viktigt! Vad det gör med kroppen, konsekvenserna av rökning! Samtala om grupptryck och att våga säga nej. Känner även föräldrar som vet att deras barn röker men inte gör något åt saken! HEMSKT! Rökningen skadar dem och ändå sitter föräldrarna och tittar på när barnen skadar sig själva! Ja så ser jag på saken, tänk på det ur den vinkeln du med. Nej usch fy och blä säger jag bara! Rökning är inte ett dugg coolt!

Xx Ems xX

Jag har inte tittat teve på jääätte länge och har ingen aning hur länge detta har pågtått men seriöst reklam var tionde minut :O SERIÖST förr var det 4 reklamer på en timme nu är det  6 stycken!! Inte tänker jag köpa mer för det, ändrar ofta kanal när det är reklam, nu ska jag alltid ändra kanal! Fy bubblan förstör ju programmen! Tur att man kan köpa en del av de serier man följer!  Xx Ems xX

Funderar lite på how life comes in the way sometimes. Mmm. Tycker det är lite jobbigt också att samhället ser ut som det gör när det gäller vissa saker som ex jobb. Man måste ha en utbildning, erfarenhet eller körkort för att nästan överhuvudtaget ha en chans att få ett jobb. OCH KRUXET är att som student försöker man komma ut i arbetslivet med ett tomt cv för att få erfarenhet men där tar det stopp. För du har ingen erfarenhet och får därför inget jobb. Men HALLÅ! Hur ska man ha erfarenhet om man precis slutat skolan! I så fall borde väl samhället propsat på att man skulle söka massa sommarjobb varje sommar och lov om det var så att man MÅSTE ha erfarenhet när man går ut gymnasiet. Nu tänker inte jag på mig själv direkt eftersom jag nu valt att plugga för att KUNNA FÅ ett jobb. Men på dem som har sämre förutsättningar som inte har sååå bra betyg och som inte kan eller klarar av att sätta sig i skolbänken igen och plugga upp betygen eller plugga vidare.

Och en annan sak jag irriterar mig på är pengar. Att allt kräver att man har pengar. Du kan inte få en lägenhet om du inte har pengar, men hur skall man då få in pengar när man inte har en utbildning så man kan få ett jobb och tjäna lite pengar. 

Jag vill ha en lägenhet men jag vill inte skuldsätta mig för att få en, vilket jag som student skulle behöva göra då. Jag studerar heltid, men jag vet att det finns dem som jobbar fast dem studerar heltid och jag säger bara att det är STARKT av dem som gör det. Jag skulle aldrig klara av det. Men nu har jag min mamma som är den bästa :D som låter mig bo hemma eftersom hon inte vill att jag skaffar massa skulder för att ta lån bara för att kunna flytta hemifrån. Inte så kul att bo hemma när man är 21 snart men samhället ser ju ut som det gör och man får göra det bästa av det. Pluggar ju bara hm 2 ½ år till. Förhoppningsvis har jag kommit på en bättre lösning då annars har man ju hunnit fylla 23 innan man flyttat hemmifrån. :O Kan ju inte hoppas på en förändring av samhället?

Jag har idag haft en stark diskussion i mina tankar och lite med mamma om barn (vi var bägge på samma sida). Detta är typ en diskussion på en fall beskrivning, hade ofta såndana på gymnasiet. Och det Jag inte kan förstå är när man väljer att sätta sig själv i första rum och inte prioriterar barnet, spec när det beror på själviskhet! Mamma och jag talade lite om när man har separerat och den ena föräldern är dominerande och upprorisk och den andre mer lyder och underkastar sig för att undvika konflikter. Att man tror att man ser till barnets bästa men det egentligen bara handlar om den enes själviskhet och den andres rädsla och inte kan inse det själv, det är det jag reagerar på. Att man begränsar barnet.  Nu pekar jag inte ut någon utan diskuterar tankar som jag haft och som jag skriver här för att skriva av mig. En viktig diskussion och eftersom jag går lärarutbildningen och läser otroligt mycket om barns psykiska hälsa, behov av lek och sampspel med andra barn och utrymme så väcks mycket sådanna här tankar. Diskuterade även idag i skolan med en väninna som berör det här men att det går så långt att barn når det här kritiska stadiet att de slutar leka överhuvudtaget (som vi hade under en föreläsning häromdagen). Jaja slut diskuterat finns sååå mycket att skriva om detta och jag tycker egentligen att det är synd att en människa bara får den här kunskaper beroende på vilken utbildning och så man väljer, kände likadant när jag gick utbildningen på gymnasiet. Visst böckerna finns men diskussionerna övningarna och så det är inget man gör på sin egen fritid direkt, synd egentligen.    Xx Ems xX

Har mycket jag känner för att diskutera här idag:PMen jag väljer ut två för attdet inte skall bli allt för mycket:P

1. Småbarn och mobiler

2. Baconsnuva/baconfeber

1. På vägen hem såg jag en liten flicka högst 6 år gammal med en (rätt ny model) mobiltelefon. Hon gick och lyssnade på hög musik i den. Hur känns inte det där:O en sexåring med mobiltelefon, var är världen påväg:O när jag var yngre hade inte jag en mobiltelefon förräns jag var 11 då jag flyttade in till stan och pendlade till skolan, då var det dags att kunna höra av sig till mamma var jag var och så. Innan dess hade jag ingen och önskade mig ingen heller. Vi blir så beroende av det tekniska att vi inte kan tänka oss att leva utan det. Undrar hur framtiden kommer se ut! Jag kan erkänna att jag idag känner mig olustig, nästan naken om jag inte har mobilen med mig när jag går ut etc. Jag går sällan ut utan väska med alla nödvändiga saker, mobil, pengar, legg, ipod, nycklar m.m Men om jag skulle gå ut utan väskan så har jag ändå alltid mobilen med mig. Men det är ju ändå någon sorts trygghet att känna att man kan bli nådd och ringa efter hjälp om det skulle behövas, stan känns inte lika trygg som den gjorde förr, eller stan säger jag skulle inte gå utan den i byhålorna heller eller på landet, kan ju hända hemska saker där med. Något att fundera över, hur beroende vi är av vår teknik, (lite skadad efter att ha haft teknikvecka nu i skolan men ändå).

2. Baconsnuva/baconfeber-svininfluensan. Hmm nyheten når Sverige att den påträffats i utlandet, ingen direkt oro. Tiden går du kan inte fly undan nyheten att den kommit til sverige någonstans, på radion, på tv, i varenda tidning jag läser, reklam på bussar osv, då kom paniken smygandes! Måste vaccinera mig! Sen läser man att ett visst antal beroende på ett visst antal som vaccinerar sig ligger i risk att bli förlamade av vaccinet. Jag är helt förvirrad vet absolut inte hur jag skall göra, just nu är jag inte sugen på att vaccinera mig vilket jag var för några veckor sedan då jag ville ställa mig och ropa på vaccinet att komma hit. Men som sagt svininfluensan skulle var väl inte vara värre än någon annan influensa den sprids bara lättare. Större risk löper ju dem i riskzonen tror inte jag hör dit men diskuterar ofta med folk om dem som man hört har insjuknat svårt om dem hade bakomliggande sjukdomar, allt är så lummigt och jag känner att jag får se när vaccinet är här...Innan dess håller jag mig undan från dem som är sjuka och undviker ställen där jag känner mig instängd som trånga utrymmen med mycket folk, använder min handsprit som jag har i väskan när jag varit ute på stan osv och försöker tänka positivt!