Dagarna flyter ihop när man går hemma :) Fast egentligen så är jag inte helt mammaledig, pluggar ju fortfarande fram till 12 juni sen är jag typ mammaledig sommaren + ett halvår bortsett från 5-6 veckors praktik men eftersom älsklingen förhoppningsvis då precis kanske börjat jobba så ska ev min mamma få vara hemma med liam, vilket hon så gärna vill och dessutom var hennes förslag. Det är ju super att man kan överlåta dagar så där till andra är just pappan till barnet :P   Xx Ems xX

oj vad man får lite tid till annat när man är mamma. Hinner ju inte blogga :O Fast Lille mannen här hemma skriker antingen för att han är otroligt gasig eller hungrik (matvrak) så då får allt annat vara, så är det. Sen har jag ju skolan nu, en massa att plugga inför tentor. Skulle vilja göra så mycket annat, som att skriva på min berättelse, har plockat upp den igen nu när jag var mammaledig under praktiken. Får väl fortsätta skriva igen i juni när skolan är slut om jag får tid över, lillen sover ju inte lika mycket längre som han gjorde förut, nu är det vaken tid som gäller. Xx Ems xX

Har fullt upp om dagarna med min lilla sprutt och dessutom har jag ju gått på två tillfällen i skolan oxå. Så det blir inte mkt tid över till att skriva på bloggen. Men håll ut gott folk ;) Xx Ems xX

John träffade Liam igår för första gången. Jag gick ned och öppnade porten för dem och då sa John"var är Lillebror?" Jag sa att han låg kvar uppe i vagnen i lägenheten då sa John. "och han heter Liam!"  När vi kom upp var han ivrig att springa fram till vagnen och när han klätt av sig osv så sprang han fram till vagnen och så sa han. "Vad söt han är." Sen sa han en del roliga saker när vi bytte blöja på Liam haha men det tänker jag inte nämna här. Här är bilderna på Liam och John.

    John ser ut att vara en riktigt stolt storebror. När Liam låg och sov i sängen sa John att han kommer sakna honom sen, (när dem går hem till Robin). Sötungen. Men det var verkligen ovant att se John efter att Liam kommit, John är ju så stor i jämförelse, riktigt stora killen nu jue. Tycker nog det är dags att sluta med nappen på heltid, (inte ens lillebror har napp..än) fast det har ju jag tyckt i mer än ett år redan. Ju längre man väntar desto svårare, och synd på tänderna. 

Home, love, family. Xx Ems xX

Btw Robin och jag firar ett år som förlovade idag :D <3333 Passade jätte bra för honom och John att komma hit då så John får träffa sin Lillebror :) Sen ska jag bjuda dem på Köttfärsås ala Emelie ;) hehe. Skriver sen hur dagen varit. :)

Juste har inte haft tid att väga mig innan men idag 11 dagar efter förlossningen i alla fall så är jag tillbaka på min vikt jag hade innan jag blev gravid. Jag gick upp cirkusgurka 10-12 kg tror jag. Sist jag vägde mig låg jag väl på runt en 10 kg sen skulle jag ju väga o mäta och det på mvc på fredagen den 18 men då hade jag ju åkt in redan den 17. Sen kom Liam ju den 19. Nej nu ska jag göra lite nytta.

Xx Ems xX

Jag tänkte med lite korta drag berätta om förlossningen. EXTREMT KÄNSLIGA MÄNNISKOR LÄS INTE!

Den 17/3 vaknar jag klockan tre på morgonen och tänkte shit vad det rinner, gick på toa kom ännu mer vatten och slemproppen gick också. Väcker morsan och sen ringer jag förlossningen, hon i telefon frågade om jag var säker på att jag inte bara kissa på mig. Ja jag är säker jag pissa inte. Lite panik hade jag nästan eftersom jag bara gått 35+6 och vad jag hört skulle man vara 36 fullgågna veckor för att få komma in till södertälje sjukhus men hon sa åt mig att komma in eftersom jag berättade att Liam låg nedåt men inte var fixerad. Dessutom hade jag varit inne på sjukan någomn dag innan för gallbesvär som jag fortfarande hade och dessutom inte var helt frisk från min (influensa) förkylning. Ringde Robin och han trodde väl typ jag skojjade eftersom jag ringt typ någon dag innan och frågat om han ville följa med mig till förlossningen för att jag hade så ont i bröstkorgen (gallbesvär tydligen). Vi försökte tänka hur vi skulle göra spec eftersom ingen typ kunde köra och Robin hade även sin son hos sig. Kom fram till att jag och mamma skulle åka in och se vad dem sa, så vi åkte taxi in. Dem undersökte mig och eftersom han hade ruckbart huvud inte helt fixerad alltså och pga infektionsrisken pga tidig vatten avgång fick jag inte åka hem. Skrevs in i väntan på att förlossningen skulle starta av sig själv (inom två dagar) annars skulle dem sätta igång mig. Robin var hos mig hela dagarna och på Lördag blev det igångsättning. Någon Ballong metod. Haft små värkar men när ballongen drogs bort tidigare än väntat eftersom jag öppnat mig så fort så kom värkarna tätare också beroende på att jag fick värkstimmulerande dropp. Ballongen sattes in 10:45 och runt 14 drog dem ut den och då räknade man att "förlossningen startat". Värkarna kom tätare provade aku punktur och värmekudde. Nålarna på magen fick hon ta bort för dem bara gjorde mig illa, sen hade jag en på handen men den trillade bort och sen hade ja en uppe på huvudet som Robin typ kallade antenn XD Hade ändå lite roligt mellan värkarna när jag gick i korridoren med den där gå grejen och droppställning och Robin kallade mig Ruth bara för att jag gick som en kärring :P Så ja sa Ruth med krut och drog på farten lite när vi gick. Sen blev jag Ruth med krut varje gång vi var uppe och gick. Sen stod jag mycket i rummet sen ville hon att jag skulle sätta mig ned. AJ AJ AJ det ville inte jag, jag ville varken stå mot den där dumma gå grejen elr sitta jag ville stå på knä men det var kanske inget alternativ. Att sitta var det smärtsammaste och då var värkarna som värst så jag skulle prova den där lustgasen fick 40% gas eftersom jag aldrig dricker alkohol men klarade bara 3 "värk" andningar i den där sen blev jag yr och ville inte ha den, sen var det irriterande att behöva sitta och tänka på miljön (att blåsa ut 3 ggr i masken när värken är över) när man ska föda snart. Men Aj vad ont jag hade, jag var helt slut och för någon sekund tror jag det var så försvann jag typ som när man nickar till i soffan. Då blev jag lite rädd att jag inte skulle orka mer. Jag hade hittills praktiskt taget inte använd någon bedövning i alla fall inte medicinsk och akupunkturen verkade ju inte funka o dem fick hon ju ta bort och dessutom ramlade den på handen bort. Så jag ville ha en epidural trots att det var det sista jag ville. Dem skulle ta blodprov pga mina tidigare låga trombocyter och det drog ut på tiden och sen när dem sa åt mig att lägga mig i sängen och vänta på narkosdoktorn så tröck Liam på, inte konstigt att det inte kändes när jag satt ned. Dem sa att han var på väg och jag skulle inte hinna få epiduralen så jag frågade om bäckenbottenbedövningen och den kunde jag få. Liam var typ på väg ut redan när dem la den och  max 10 min och 4 krystningar senare var Liam ute 20:30 (nästan 7 timmar tog alltså förlossningen). När jag låg där och hade ont ville jag tala om för världen hur ont det gör att ha värkar (att föda fram liam var inte lika smärtsamt faktiskt måste vara bedövningen och känslan nu är han snart ute) och att man aldrig ska föda barn men som tur är som alla också säger så glömmer man faktiskt smärtan med tiden XD 

Xx Ems xX

Ja precis uppdaterat presentationen. Får se om jag pallar skriva ihop lite om förlossningen nu.. :P Xx Ems xX

Mammas och pappas sötgurka Liam kom till världen den 19/3 halv nio. 2665 gram och 48 cm lång.

Älskar Robin som är helt otroligt underbar och var ett otroligt stöd under förlossningen, hade inte klarat det utan honom. Han har visat mig vilken otroligt underbar pappa han är till Liam. Robins blick när jag kom ut ur duschen efter förlossningen där han stod lutad mot sängen med Liam i famnen kommer för alltid ligga mig varmt om hjärtat!

Berättar mer vid ett senare tillfälle, tänkte berätta lite om förlossningen då.

Xx Ems xX