Bara för att jag känner för att dela med mig av något jag skrivit den är ingen höjdare men jag hittar ingen annan jag skrivit just nu. Jag ville skriva något som var gripande så det här blev resultatet.

Mörkret kom smygandes ur de allra mörkaste vrån,

jag kände inte av något förrän jag fällde en tår,

smärtan och sorgen den förde med sig var smärtsam,

ingen kunde hjälpa mig jag var för evigt ensam,

Livsglädjen försvann likt en storm fört den bort,

jag hade inget att leva för och jag hade inget hopp,

men en dag fann jag en ensam outslagen knopp,

den blev för alltid mitt eviga och sista hopp.

Något jag funderat på är hur man med tiden lär sig att tycka om och uppskatta sådant man aldrig gillat tidigare, som en speciell maträtt eller dylikt. Jag har på senaste åren fattat tycke för dikter, jag fastnar lätt för bra dikter och har själv börjat skriva en del. Konstigt nog avskydde jag det för några år sedan, tanken på att skriva en dikt för att det ingick i betyget fick mig att gråta, så mycket avskydde jag det. Jag var helt säker på att det skulle förstöra mitt betyg. Det gjorde den som tur inte men jag fick heller inget höjdar betyg på den, kanske för att den bestod av 4 korta rader och rimmade inte för fem öre.

Ett nytt år, en ny start! En chans att lägga allt det gamla bakom sig och börja om på ny kula.

  Ett helt nytt år med älsklingen att se fram emot! Förhoppningsvis går året ungefär som planerat med ett jobb och sedan börja plugga (som är en ny idé som etsat sig fast i mitt huvud). Härliga stunder med vännerna och familjen och önskningar som går i uppfyllelse är något jag önskar av 2009! Nya nyårslöften (inget allt för överdrivet) som jag förhoppningsvis kan uppfylla ännu ett år. Jag känner att jag äntligen har lite kontroll över mitt liv då jag äntligen vet vad jag vill göra. Nice :)